utopi

sittandes i det halvdimma rummet (gick en propp, har typ bara musiken kvar nu. försöker kirra en ny på nåt sätt!) så börjar man lätt tänka på allt som händer, just nu.
en myriad av bilder när man ser de få man pratar med då och då framför sig, sittandes, gnällandes, jobbandes, retandes, springandes. alla gör de nånting, och det är lite sjukt, för hur mycket finns det egentligen att göra? kategoriserar man vad alla gör (jobbar, leker, hobby, chillar) så är det rätt många som faktiskt inte "gör något" som de själva vill (jobbar, följer med flickvännen för att se prinsessa JA VAD ROLIGT VI SKA HA DET älskling pusspuss xx) utan de lever mest för andra (om man optimerade vardagen skulle alla kunna komma undan med att jobba kanske 3-4h per dag åt varandra [inte för pengar; pengar finns inte i mitt utopi] för att sedan spendera resten av dagen hur man vill; lekahobbychilla.

fan va nice. tänk om ändå kommunismen funkade på så sätt, att man bara behövde tänka fram den? eller är det kommunism? jobbar för varandra, men inte för ett rike. fuck ett rike. fuck länder. ge mig tribes och nomader och symboler och enendastorfamilj och inbördeskrig och stridermellanfleragrupperfördetliggerimänsklighetensNatur.

funkare? nej, jag venne. kanske. skulle någon någonsin våga ta chansen?

vad säger ni? nästa flyg till ett bättre liv? var ska man börja? vi kan köra nånstans där det är varmt; jag kan vara gruppens spiritolog och botaniker.