ett förkunnande

det är inte många saker i en tonårings liv som avger ett så starkt förkunnande som ett sugmärke. män ser andra män och känner både avund (man, i want to get me some) och stolthet (you go, brah!). kvinnor ser män och känner avund (har inte haft någon som denna dära på ett tag) och äckel ('sikken slampa hon var). på något sätt så ändras det helt när personen som faktikst har sugmärket märker att det existerar; en känsla av blandad skam och stolthet sköljer över personen, och beroende på var man är så vill man dölja det (sittandes bland äldre på tåget--"dessa ungdomar idag!") eller visa det (sittandes bland yngre på tåget--"shiet brorsän!").

det sjuka med förkunnandet som ett sugmärke avger är att det enda som--iaf som jag kan komma på--avger nästan exakt samma känsla är en blåtira. männen känner någon form av respekt och kvinnorna en blandad avsky och åtrå. helt sjukt är det, men det är fan sant. man vill gömma det lika väl som ett sugmärke bland äldre, och man vill visa det lika mycket som ett sugmärke bland yngre.

det är lite sjukt hur två effekter av så helt olika handlingar (en ångestframkallande kyss mot halsen som endast är där för åtråns skull, och en näve i ansiktet som produkt av otaliga negativa tingest) ändå kan vara så lika, och det är ännu sjukare att jag personligen nästan hellre går runt med en blåtira än ett sugmärke.

jag hatar sugmärken, men bara i vissa sällskap.