framtidsplaner

...men jag förstår inte varför de flushar dem en gång varje vecka? jag trodde att det var dåligt att göra det ... men ändå så gjorde jag det. plus poäng, där. fan, jag vill verkligen jobba med det ... framtidsplaner efter sommaren om jag kommer in på UoA?

edit:

jaha, hydroponics... man ... jag vill också. ge mig utrymme, någon?

hur man kommer på nya lajvroller

doffe -- meep. säger:
jagh ade värsta lajvdrömmen
doffe -- meep. säger:
Leon dog NÄSTAN (fast på helt weirdo sätt, inget som faktiskt skulle hända på våra lajv ^^) men blev rezzad av några coola preceptorer (spelade av lasse och olov)
doffe -- meep. säger:
så nu måste min backup roll vara värsta grymma preceptorn ^^

simple dialogue

1 "So... We going to tell people that we finally actually had sex with each other?"
2 "No, I don't think that'll be such a good idea. They'll get the wrong picture and ..."
1 "Yeah, I guess. Don't want to hurt anyones' feelings or anything."
2 "'suppose so."
1 "So... want to do more drugs?"
2 "Oh, God yes!"
1 "Hey, it wasn't that bad, was it?"
2 "Ha-ha, no, no it wasn't. I just like drugs."
1 "Oh, thank heavens! You almost made me gay there. Or, rather, you made me think I was making you gay. Great way to tell everyone, huh?"
2 "Yeah! 'Oh, hey, Everyone? We finally did it, and now I'm gay!"
3 "*weewoowee*"

(det här har faktiskt inte hänt. fick bara en tanke om framtiden...)

varje år när folket börjar nalkas julen så trånar min hand efter något. den går, där vid min sida, skiftandes, letandes. den längtar efter den revolver så att man bara kan skjuta skjuta skjuta skjuta skjuta skjuta skjuta.

stopp.

spring.

SL trafik

när man till slut kommit ifrån denna-däras bostad (sneak-sneak ut genom dörren hoho märker inte att jag är borta hihi) så står man på tunnelbanan och det är tidigt och det är folk och man ser till vänster efter trafik och märker att hela stockholm kommer emot en och man ser till höger och man får panik för att stockholm möts i en seriekrock på tunnelbana carl 21220 och man får panik och man hostar men det är inte en sån där som kommer en gång utan fortsätter och man sätter sig och blodet kommer genom mun näsa och folk backar undan (SWIIIIIIIIIINEFLU!) och ingen hjälper och man förvandlas från han sjuklingen till den. TACK svenska folket.

utekväll?

man vaknar upp på söder nånstans på en parkbänk. har inte sovit, ok, men har fan inte varit nykter, heller. klockan är halv fem på morgonen; snart börjar tågen och så gå igen. man tittar sig runt, har aldrig varit där tidigare. man kommer inte ihåg ett skit av gårkvällen, men man är inte bakis, man luktar inte alkohol. man lutar sig tillbaka och tittar upp, och

världens bekymmer försvinner ett litet tag när den gråa himmeln häller snö över en.

utekväll

efter mycket om och men så blev jag hämtad hemifrån för en utekväll med riktiga idioter. kul hade jag, men jag drog sista tåget, full som en kastrull. min polare däremot, blev lite värre han. hans nota för gårdagen:

inträde 600
taxi 500
mat 300
cigg 100s
prit 800
öl 600
helrör 4200
dricks 500
piller 350
mindreänpiller 400
kondomer 100

...det sjuka är att det var en rätt billig kväll för honom/oss. jag vill också ha pengar, tack?

mord

asså, jag är inte egentligen för mord, inte precis (men ibland...) men det finns väl kanske undantag. eller? jag venne? att ta ett mänskligt liv? bara för att man själv ska få det lättarebättresnyggarestörrenyare

ja, du .. fan vet jag. men idag tackar jag fader Kapitalismen och moder Matieralismen för abort.

edit:
apropå kontroversiella ämnen så har ju Obama skrivit på papper för stem cell research, till slut. fan va nice. go black dude. InI be witt you.

utopi

sittandes i det halvdimma rummet (gick en propp, har typ bara musiken kvar nu. försöker kirra en ny på nåt sätt!) så börjar man lätt tänka på allt som händer, just nu.
en myriad av bilder när man ser de få man pratar med då och då framför sig, sittandes, gnällandes, jobbandes, retandes, springandes. alla gör de nånting, och det är lite sjukt, för hur mycket finns det egentligen att göra? kategoriserar man vad alla gör (jobbar, leker, hobby, chillar) så är det rätt många som faktiskt inte "gör något" som de själva vill (jobbar, följer med flickvännen för att se prinsessa JA VAD ROLIGT VI SKA HA DET älskling pusspuss xx) utan de lever mest för andra (om man optimerade vardagen skulle alla kunna komma undan med att jobba kanske 3-4h per dag åt varandra [inte för pengar; pengar finns inte i mitt utopi] för att sedan spendera resten av dagen hur man vill; lekahobbychilla.

fan va nice. tänk om ändå kommunismen funkade på så sätt, att man bara behövde tänka fram den? eller är det kommunism? jobbar för varandra, men inte för ett rike. fuck ett rike. fuck länder. ge mig tribes och nomader och symboler och enendastorfamilj och inbördeskrig och stridermellanfleragrupperfördetliggerimänsklighetensNatur.

funkare? nej, jag venne. kanske. skulle någon någonsin våga ta chansen?

vad säger ni? nästa flyg till ett bättre liv? var ska man börja? vi kan köra nånstans där det är varmt; jag kan vara gruppens spiritolog och botaniker.

röda ljus

fick precis en längtan av att dra till amsterdam och gå på red light. varför? ingen jävla aning. någon som ska med till ams om några veckor?

sorg

en lugn och ensam ström av sorg sköljer över en när man äter den sista portionen ris.

zappadiffic.

There will come a time when everybody
Who is lonely will be free . . .
TO SING & DANCE & LOVE

There will come a time when every evil
That we know will be an evil . . .
THAT WE CAN RISE ABOVE

Who cares if hair is long or short
Or sprayed or partly grayed . . .
WE KNOW THAT HAIR AIN'T WHERE IT'S AT

whatup? nejintesåmycketdetvanliga, du vet. själv då? aaaah, asså, kanske är blivande farsa.

din boll.

And yesterday I saw you kissing tiny flowers,
But all that lives is born to die.
And so I say to you that nothing really matters,
And all you do is stand and cry.

jag vet inte... fick mig att tänka på dig.
inte alltför ofta nu för tiden, men ibland, en glimt, ett leende, en hand. det kommer. i guess old habits dont die.

tack

hunger

the sleep doesn't come
the food doesn't taste
the laughter never comes
the sex doesn't satisfy
the drugs don't help
the family is beyond
the friends don't understand
the life is deprived

...

and yet all i can think about it is what it would be like to kill a man.

panter tankar

serien panter tanter (the golder girls?) har än en gång i det mänskliga samhället blivit roligt, om än samhällskritiskt. på tiden som serien faktiskt gjordes (tidigt 90? vet inte) så var serien rolig för att den var så otroligt flippad; det rollerna gjorde i serien var otroligt och ... oanständigt. idag, så är den rolig för att det tanterna gör som är så extremt är en exakt kopia av hur kapitalismens ungdomar uppträder till vardagen.

~kommunistisk samhällskritiker on drugs.

jag är hemma igen, och

jag är ett geni


(om än nördigt)

klarar oss

ibland förstår jag inte hur världen fungerar.

man sitter där, glad och skrattandes, och väntar på sin tur. bra musik är på, och alla sjunger med; det är bra. det nalkas, man blir nervös, svettas lite. man kommer upp, ska sjunga, förstör låten; rösten skälver och man bara ... dör.

jag är en person som har blivit hotad till livet ett otal gånger, och jag har aldrig darrat. jag har fått en laddad pistol tryckt mot min tinning av en person som jag /vet/ är mer än villig att faktiskt trycka av, och jag har inte darrat. när man ska sjunga fucking jävla karaoke (metallica - whiskey in the jar) så darrar jag inte bara, utan jag fan ta mig dör inombords och vill bara krypa in i mitt kadaver och gömma mig i den värme som finns där.

man går av scenen och skrattar av det; man vet att man suger redan innan, och man gjorde det bara för sakens skull, att ha gjort det. whatever.

på vägen hem blir man deprimerad över att man inte är musikalisk. eller nej, inte därför; jag har länge vetat att jag är helt musikaliskt defunct men det har alltid funnits en vilja att överkomma det. kan man överkomma leukemi (prestate) och vapen och droger och romer och rumäner och gud-vet-vad så kan man väl lära sig att sjunga eller plinka på en gura? jag skaffade mig en gura i julklapp förra året, och jag har säkert rört den två gånger. viljan finns där, men när man märker att man itne kan det direkt så försvinner det.

man blir deprimerad, inte för att man är dålig, utan för att man helt enkelt förväntar sig att kunna ta upp en gura och vara jimmy page på fem röda; det funkar inte så.

det sjuka är att det har varit så. IB: 'världens svåraste gymnasieutbildning'. räkmacka. visst, jag gick inte ut med topbetyg, men fuck me, mina betyg är verkligen inte dåliga. vad gjorde jag genom IB? deppade, knarkade, drack, knullade, lekte, sov, sov, sov, sov, sov. inför examen så läste jag säkert i böcker i vadå, sex timmar kanske? och då inte för att repetera, utan för att läsa delar av sånt jag inte läst. en fallenhet, kanske?

jag har nu sökt mina kurser, men vad fan ger det om ens inlärningsförmåga är defunct? ska jag fortsätta att dra genom skolan utan att bry mig om den, i tron att jag 'klarar mig'? det är ju faktiskt det vi gör, min bror och jag; vi klarar oss.

rasism

Use of application "vilken hest er du?" has been restricted
We're sorry, but this application is not available to you. Please visit the Application Directory to find other applications.

not suicidal

L säger:
äckel crepy bild på bdb
doffe -- broken mirror säger:
?
L säger:
din bild
doffe -- broken mirror säger:
o.O
doffe -- broken mirror säger:
reklambilden för min blogg? ^^
L säger:
mjo
doffe -- broken mirror säger:
haha vafan
doffe -- broken mirror säger:
vad är det för cp med den?
L säger:
typ sekundera innan ett självmord en bong eller vad det är bakom pickan med ruffsigt hår och dimmad belysning med lite för få pixlar i bilden
doffe -- broken mirror säger:
^^
doffe -- broken mirror säger:
haha
doffe -- broken mirror säger:
det var djupt
doffe -- broken mirror säger:
det är snarare att skjuta någon annan än mig själv men aight
L säger:
men tänk dig att du kollar på en film där du vet att killen kommer få halsen avskuren, så stänger du av precis innan kniven hugger till
doffe -- broken mirror säger:
haha

hemma

det är lite illa hur något så enkelt som att fylla och sätta igång den lilla (lite söta) diskmaskinen här i väsby kan få mig att känna mig ... hemma. jag känner mig nog till och med mer hemma här än vad jag gjort i bålsta, och där har jag ju ändå bott, till och från, i snart två år. det var sjyst när jag var hemma själv i en månad (längtar tills januari) men ... det ska inte vara så. är det mig det är fel på, eller är det Paret Wagnås som gör att jag helt enkelt inte känner mig bekväm-välkommen-hemma i bålsta? nej, dags att städa lite, för att känna att man trivs i sitt (ditt) hem.

klick

runt en och en halv timme tar det, att fullborda vad vissa skulle se som ett livsverk, ett hjältedåd. man sitter ivrigt, ständigt beredd. man klickar, det rör på sig; tankar snurrar runt idéer som skrivits som programmerats som visats som nekats som godkänns som textar som digitaliserats och publicerats. miljoner väntar, ett ständigt väntande på vad som kommer här näst runt krönet. tio minuter går och rubikskuben ges ett snurr; man klickar. än en gång skrivsprogrammerasvisasnekasgodkännsdigitaliseras ochpubliceras det. än en gång en förväntan eller missnöje; de andra väntar. när livsverket är över får man veta om man lyckats eller ej, om man vunnit eller ej, om man blivit hjälte eller ej. man jublar, man svär, man gläds, man väntar; ständigt ett evigt väntande på vad som kommer här näst runt krönet. man klickar, man börjar om, man digitaliserar sitt fjärde, eller kanske femte andra liv, och man suckar inombords för att man inte kan vara hjälten i tiny adventures.

"we went too far!"

man vet att man gått lite väl långt när man dricker vatten för att man spytt, spyr rakt ut (och lite i vattenglaset) och bestämmer sig för att fortsätta dricka samma vatten, eftersom man innerst inne vet att det ändå kommer ut igen.

why thank you, tinklefairy

jag brukar gå och pissa en hel del när jag är ute på krogen; nånting med öl gör så att man måste gå, hela tiden. nu sitter jag hemma, det är "morgon", och jag går och pissar för ... den femte gången? jag har ätit/druckit: 70 cl oatly havredryck. jag är trött...

diabetes? kanske. man borde kanske gå till läkaren och kolla (och gå och kolla foten, och lungan, och ...)

borde kolla kurser (borde kolla abf, borde kolla psyk, borde ...)

slutar med att man sitter i soffan, lyssnar på nirvanazeppelinzappametallicashpongle och bara ... är. och går och pissar.

destruction

note to future self: skjut inte inomhus, speciellt inte i onyktert tillstånd. hur fan fixar man trasig lampswitch?

zero sugar, zero ass

när man sitter här och gottar sig över att man tillfälligt har världens mest kulinariska smaksinne samtidigt som man diskuterar raggande och jämlikhet mellan män och kvinnor (och, som alltid, finans. vad finns det annars att tänka på minst tjugo gånger varje dag i detta kapitalistiska samhälle?) så kommer hon. först, en liten inledning till hennes lägenhet, sedan till hennes ragg från gårdagen. hon säger något i stil med "i'm going to take a shower, make yourself at home", med en leksam smekning över mannens bröst, vänder sig om. så kommer den. coca cola zero's brudens ass måste vara en av de bästa som man har sett. jag vet inte om det är pga valet av hennes lekfulla underkläder eller färgen som gör att man automatiskt fastnar med ögonen på den (vilken person över 16 år skulle inte göra det ändå?) eller bara om den faktiskt /är så het/.

oavsett så: my kingdom for a night with her or someone with the same ass.

ett förkunnande

det är inte många saker i en tonårings liv som avger ett så starkt förkunnande som ett sugmärke. män ser andra män och känner både avund (man, i want to get me some) och stolthet (you go, brah!). kvinnor ser män och känner avund (har inte haft någon som denna dära på ett tag) och äckel ('sikken slampa hon var). på något sätt så ändras det helt när personen som faktikst har sugmärket märker att det existerar; en känsla av blandad skam och stolthet sköljer över personen, och beroende på var man är så vill man dölja det (sittandes bland äldre på tåget--"dessa ungdomar idag!") eller visa det (sittandes bland yngre på tåget--"shiet brorsän!").

det sjuka med förkunnandet som ett sugmärke avger är att det enda som--iaf som jag kan komma på--avger nästan exakt samma känsla är en blåtira. männen känner någon form av respekt och kvinnorna en blandad avsky och åtrå. helt sjukt är det, men det är fan sant. man vill gömma det lika väl som ett sugmärke bland äldre, och man vill visa det lika mycket som ett sugmärke bland yngre.

det är lite sjukt hur två effekter av så helt olika handlingar (en ångestframkallande kyss mot halsen som endast är där för åtråns skull, och en näve i ansiktet som produkt av otaliga negativa tingest) ändå kan vara så lika, och det är ännu sjukare att jag personligen nästan hellre går runt med en blåtira än ett sugmärke.

jag hatar sugmärken, men bara i vissa sällskap.

mictlantecuhtli

jag tror att jag börjat förstå (inspirerats till att förstå, iaf) hur jag fungerar; så fort jag har tråkigt (alltid) så gör jag något helt cepe som förstör för massor med folk, ie, really stirs shit up. då kan man inte längre klaga på att man har tråkigt, eller hur?

pånyttfödelse

magen säger ifrån och man ställer sig upp i väntan på en kaskad, men den kommer aldrig; finns inget att få upp. kroppen dallrar till och säger emot värmen; man ramlar utför och hamnar utanför karet på det kalla golvet. slaget i huvudet är inget att bry sig om; sånt domnar bort. liggandes på golvet känner man endast hur hjärtat bultar (ofantligt, en sista pust) och hur kroppen dör. till ljudet av skum som försvinner ser man kroppen ryka bort i en värmevåg; hade man trott på sånt så skulle man kunna tro att det är själen som lämnar en. oavsett så var det ett perfekt tillfälle att dö på, om man nu ville det. man skrattar lite, sen gråter man, sen både och.

en stund senare sätter man sig i badet igen, och värmen slår ut en. likt en troende böjer man sig ner och slår huvudet i botten, men man drunknar inte. sittandes där i en evighet (en evighet är endast vad man gör den till…) och kontemplerandes, försvinner allt helt. sittandes upp igen så kommer det: ett sista andetag leder till att man likt saleem föder ett land och sig själv; ett uppryckande äcklande som stannar hjärtat men får en att känna att man lever, om än bara för en sekund. när sekunden är över är man tillbaka där man var tidigare i mictlan, men landet återstår på vattnets yta, expanderande. en ny kväljande suck när någon plötsligt knackar på dörren:

”Hallå, lever du?”
”Nej mor, jag är död.”

Tillbaka i mictlan, indeed.